Den frågan ställer vi till våra barn när vi ser att det är något på tok, vi ställer den till våra föräldrar när vi märker att något inte är som det brukar, vi ställer den till vår bästa kompis när vi ser att den vanliga glädjen inte finns och vi gör det för att vi bryr oss om dem.
Hur använder vi den frågan på vår arbetsplats???
Jag själv använder den ganska ofta vid mina coachsamtal för att få veta hur jag kan hjälpa till. Skulle jag inte ställa den så blir mitt jobb inte så effektivt som jag vill att det ska vara. Jag vill kunna lyssna på riktigt och få individen att må bra! Naturligtvis ställer jag den även till min kollega när jag uppmärksammar att något inte är som det ska vara.
Vi borde alla vara lite mer uppmärksamma på varandra och våga ställa den frågan på riktigt för att visa att vi bryr oss om och att vi finns där för att hjälpa till om vi kan och får.
Häromdagen pratade jag med tre personer som hade en första kontakt med mig på telefon. Alla tre hade stressymptom, någon hade tidigare varit sjukskriven och nu kämpade för att inte bli det igen. En av dem hade sagt upp sig då hen upplevde att man inte tog det på allvar på arbetsplatsen och de andra var lojala mot sin arbetsgivare och kämpade på, trots att man egentligen inte orkade.
När jag nu ställde frågan; ”hur mår du egentligen” och en följdfråga med; ”vad behöver du just nu”, fick det bägaren att rinna över och svaren blev; ”jag mår skit, jag har ingen energi, jag är inte glad” och ”jag behöver vila, vara ledig och ta hand om mig”.
I detta läge hade det gått alldeles för långt!
Tänk om någon hade ställt frågan mycket, mycket tidigare? Då hade det förmodligen gått att kanske rädda upp situationen bättre och man hade åtminstone kunnat få höra vad dessa personer hade behövt då. Kanske hade det kunnat vara att få hjälp med någon arbetsuppgift om det var stressigt, kanske behövde personen hjälp med att prioritera, kanske behov av att byta något arbetspass eller kanske personen bara behövt se och få höra någon som brydde sig om hen?
Jag vet, det kan kännas lite konstigt att ställa frågan för jag vet ju inte hur hen kommer att reagera. Kanske blir personen ledsen eller arg? Det kanske är så att jag själv är orolig för hur jag ska reagera och inte vet hur jag ska hantera denna känsla? Nåja, det är faktiskt bättre att fråga än att inte göra det alls. Det andra kommer att lösa sig.
Jag är så tacksam över att få arbeta med det jag gör och på så sätt kunna hjälpa till för att individerna ska må bra både i livet och på jobbet. Men jag blir också skrämd av att få höra hur det står till på olika arbetsplatser och att många individer inte själva vågar säga hur man mår egentligen och vad man behöver, av rädsla för att vara den som inte klarar av sitt jobb, få dåligt samvete och i tron av att bli av med sitt arbete.
Jag skulle vilja uppmana alla, medarbetare, chefer, ledare, vänner och familj, att våga ställa frågan oftare; ”hur mår du egentligen och hur kan jag hjälpa dig?”
Börja redan idag med dina närmaste!
Go for it!
Senaste kommentarer